Knästrumpor

William hamnade i säng som vanligt vid strax efter halv åtta igår och somnade snällt. Vid strax efter elva var det dags för oss vuxna att krypa till sängs, trodde vi iallafall. Hörde att det bökades en hel del innifrån hans rum blandat med lite konstiga, icke igenkänningsbara ljud.

Tomas gick in och kollade till honom och för mig lite överraskande kom ut med honom i famnen... Vid en närmare kontroll av hans säng förstod jag snabbt varför han kom ut med honom, hela sängen var nerspydd=(

Utan att närmare beskriva detta kan jag bara meddela att tom jag mådde lite illa av att städa upp och bädda rent... 

Efter att William blivit avtvättad, bytt på och fått ny snutte fick han somna i Tomas famn och sedan läggas ner i sin säng igen.

NU var det väl ändå dags för oss att krypa till sängs, en halvtimme efter första försöket. Nix, precis lagom till att jag krypit in under täcket och öppnat min bok så började han prata innifrån sitt. Högljudt och glatt. Bara till att klä på sig igen och kliva upp. Öppnar dörren och får se en klarvaken William stå upp i sin säng, väntandes på att någon skulle komma och hämta honom.

Ett halvhjärtat försök senare för att få honom att somna igen gav jag upp och insåg att han vaknat till lite för mycket av det som hänt. Ställde ner honom på golvet och han knatade glad i hågen bort till sin leklåda och började riva ut leksaker, tjugo i tolv på natten!! Jaha, nehe, bara till att agera lektant en stund för att få honom trött igen.

Lektanten var inte vidare "lekig" av sig men det behövdes inte, han roade sig kungligt själv och var nöjd med att jag bara satt där på golvet. 

Kvart i ett började jag se en antydan till trötthet i ögonen på honom, dags för en ny flaska välling. Den första fanns ju inte längre kvar i systemet. 

Efter den somnade han gott med rumpan i vädret och huvudet inknött i hörnet av sängen. Jag somnade efter att läst ett par sidor i min bok. På helspänn, lyssnar efter fler märkliga, obestämbara ljud. Hörde aldrig några...

Idag är han som vanligt, kanske något tröttare så jag misstänker ingen magsjuka längre utan helt enkelt lite för mycket god mat i magen.

Det finns alltså ett stopp i pojken, tacksamt att veta. Synd bara att det skulle bevisas på detta sätt... Men vi stannar inomhus idag för säkerhets skull så vi är helt på den säkra sidan. 

  

  

På förmiddagen kom han gåendes med Tomas fina rödrandiga strumpor i handen. Efter ett misslyckat tolkningsförsök satte jag dem på mina fötter, det var inte det han ville av hans missnöjda min att döma. Det var ju han som skulle ha dem på sig, att jag inte fattade det med en gång!

Knästrumpor har fått sig en helt ny innebörd;)

/Lela