Lovade bilder på den omgjorda carporten så snart den blev färdig och det blev den ju igår. Så här fint blev det med nymålat tak och sensorstyrd belysning.
Står man ute på gatan och tittar in så ser det välkomnande och omhändertagande ut.
Den absolut största fördelen med ombyggnationen är att nu går BÄGGE bilarna in i carporten så som det är tänkt. Tänk vilken lycka till vintern när bägge bilarna står under tak och man nte behöver skrapa några rutor?!=) Ja det skulle möjligen vara bakrutan på den stora då för den går inte riktigt in under taket men en ruta av sex möjliga kan jag leva med.
Nöjda som attans är vi bägge två. Något mindre nöjd är Tomas axel som nu mer eller mindre gett upp efter att ha jobbat med armen ovanför huvudhöjd i tre dagar. Men det får det vara värt, hoppas jag;)
Hela familjen tog i dag beslutet att det inte skulle göras något här hemma utan idag skulle vi ha roligt. Och roligt när man heter William har man på leklandet så dit åkte vi.
Jisses vad folk där va! Nu håller vi ju till i småbarnshörnan för barn mellan 0-3 år, där var inte riktigt lika mycket folk tack och lov.
Däremot var det en hel del betydligt äldre barn som av någon märklig anledning tvunget skulle vara i just nämnda hörna och leka. De har en hel anläggning att vara på men ska trycka ihop sig i denna lilla hörna. Varför?
Lite lätt irriterad över detta fenomen, hörnan är till för de mindre barnen av en anledning. Det ska vara lugnare och mindre fartfyllt för att de små barnen ska ha en chans att få leka där. Föräldrarna verkar inte bry sig om det, de sitter och smaskar på sina hamburgare och dricker sitt kaffe medans deras 7-8 åring trängs i samma "lekhage" som vår 1-åring. Inte OK! Inte när det faktiskt finns en övre åldersgräns satt.
Hände en del incidenter idag (William var inte inblandad i någon av dem), äldre barn som hoppar över de små, puttas när de kommer ivägen, dras i håret och inte en förälder så långt ögat kan nå. Eller väljer de att inte se för att slippa säga till sina barn, uppfostra dem på ett vettigt sätt?
Vi hade en rolig, incidentfri dag hela familjen. Trötta som tre gnuer efteråt, det är jobbigt att leka i bollhav, åka rutschkana, klättra och krypa på alla fyra. Men vad gör väl det när det varit ett leende från öra till öra på sonen hela dagen?
/Lela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig innan du stänger dörren, ingen tycker om en fönstertittare;)